"Det handlar väl om att våga. Men att våga är det läskigaste som finns. Att stå med sitt hjärta i handen och tveka, vågar jag ge bort det? Första gången var det så pirrigt. Vad har jag att förlora? Det visste jag inte då. Efter några gånger är det mer skitläskigt än pirrigt. Att varsamt slå in sitt hjärta i ett litet paket och ge bort det, här får du en present, det är ditt nu. Du kan göra vad du vill med det. Ja men det är väl klart att det är skitläskigt, när vissa faktiskt har gjort precis vad de velat med det. Kastat det i en sjö och plötsligt kan man inte andas längre, hej då nu drunknar jag.

Men att ge bort sitt hjärta till någon är den finaste presenten man kan ge. Och om personen som får det inte är varsam med det, då är det hans förlust och inte din. Hur rädd man än är i den sekunden man bestämmer sig att här får du, så är det häftigt på samma gång. Häftigt att man faktiskt vågar ge bort det mest värdefulla man har. Ännu häftigare när han faktiskt tar bättre hand om det än vad du själv gjort. Och om han tar det och sticker en kniv i det, tja, då har man i alla fall alltid kvar känslan av att man faktiskt vågade. Och vågar man ge bort sitt hjärta till någon man hoppas på älskar en, då vågar man också laga det om det nu blir så att man får tillbaka det trasigt."

tack forni för att du sätter ord på mina tankar.

försöker komma ihåg att njuta av varje beröring, det är en lyx att få känna och uppleva.

fyfan vad jag inte är pepp på att plugga idag.
min annars så otroligt skarpa hjärna har idag för
vandlats till något slags osammanhängande slajm.
ogillar skarpt.

elvis tyckte det var dags för myspaus.
jag är inte den som är den.

har dagen till ära laddat upp med både kaffe och tuggummi.
hemtenta dag 2 here i come.

idag (fredag) passar jag på att mysa lite extra med min nya love Omvårdnadsteorier - analys och utvärdering.
blir inte mycket bättre än såhär.








...döda mig långsamt. snälla.

du har en annan röst, annan färg,
ett annat land, med andra klockor som ringer
jag tar mig inte in i dina dunkla rum

"När rädslan för att våga känna igen blir större än viljan att älska”.

Jag klädde av mitt hjärta naket och lät mina känslor blottas inför honom, och jag antar att det är där sårbarheten skapas. När kärleken vissnar och du lämnas naken kvar i ett mörker av ensamhet. Jag hade aldrig känt mig ensam, men det var väl för att jag aldrig tidigare hade älskat.

min kropp reagerar mot mig för tillfället.
mitt ansikte ser ut som en mindre månkrater och jag har en finne i armhålan.
skulle detta vara något slags skämt.
jag skrattar definitivt inte.
har viktiga saker att göra på fredag, som att ragga byxorna av mitt (mina) span och du funkar det verkligen inte att se om som en nyuppgrävd orch.

svenska folket har gett ett främlingsfientligt parti makt.
m-a-k-t.

förstår inte.
magont.