känner mig orättvist behandlad och sviken, så sviken.
den här gången har jag inte gjort något fel, om nu inte välvilja är fel - i så fall är jag definitivt skyldig.
trots detta är det jag, moi, som behandlas som en jävla brottsling. totalt ignorerad.
allt detta av en person som betyder mer än jag egentligen vågar erkänna.
livet är så jävla underbart.
nu ska jag äta en macka, gråta lite och göra något någorlunda vettigt.
Känner igen mig sjuk mycket...
SvaraRaderaVem är dum mot dig lilsis?? Berätta för mig så ska han få med mig att göra!!
SvaraRaderaThats what sisters are for... you know! ;-)