"det regnade. precis så pass som man vill att det ska göra när man sitter där med knäna mot bröstkorgen under ett tryggt skydd och med sällskap av någon man tycker om. jag har väl alltid varit fascinerad regn. jag kan höra ett sorl oavsett om det öser eller duggar. jag äger inget paraply, för regnar det fastnar jag och tittar, och duggar det går jag med stängda ögon och andas djupt."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar