Ligger ensam i mörkret. Tankarna trängs någonstans innanför skallbenet. Alla vill ha uppmärksamhet, helst samtidigt, men min hjärna sorterar dem en, efter en. De har inget speciellt mönster, bra blandas med dåligt, vitt med svart. Fast det är alltid värst på natten.
Tittar ut genom mitt takfönster, ja jag har ett sådant. Önskar att jag såg himmelen men jag ser bara huset mittemot. Inga stjärnor och ingen måne, även om lampan i trappuppgången tänds iblan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar