tisdag 23 november 2010

vet inte riktigt vad jag känner.
efter att ha knappat in ett meddelande, ett fragment av min kropp, hjärna, hjärta och själ, om mina drömmar. om det jag önskar åstadkomma i och med livet. om det som jag önskar påverka och förändra. och om det som jag bara önskar kommer hända någon gång i framtiden.
allt detta utan ett svar, eller ens något som kan liknas vid ett förvandlas på något sätt till vemod. det går från gult till svart.

imorgon ska jag springa, springa långt och fort.
vemod är nämligen en snabb och efterhängsen lite varelse som livnär sig på rädsla.
ungefär som dementorerna i harry potter.
eller exakt som dem förresten, de skapar kyla och suger ut alla lyckliga minnen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar