Jag är hemma...på en fredag. Mina föräldrar höll på att dö när jag avslöjade den stora nyheten.
"Ska du inte ut ikväll"
"Nej"
"Varför inte, mår du inte bra?"
Läste precis ett speciellt sms jag fick av en hyfsat speciell pojke i somras. Stackars pojke, visste inte vad han gav sig in på när han halvt oskyldigt(?) skrev "vill ha dig nu".
Jag själv var precis som jag brukar och sysslade med det jag gillade mest - helbränd på tages, förmodligen mer kravlande på golvet än stående på benen.
Vet inte hur många gånger jag svarade på detta sms, säkert 2 gånger under de 2 timmar jag spenderade på tages och hann säkerligen med att svara en 2-3 gånger till på efterfesten.
Väcker minnen att tänka på hur lite man faktiskt minns från sommarens alla (alldeles) för blöta utekvällar. Att vakna i sin säng, med kläderna på, och inte ha en aning om hur man kommit hem, ja, det finns inte mycket som slår den känslan, den ångesten.
Men jag hade kul och det var trots allt det ända jag ville.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar