princess sparkle

Funderar på allt som skrämmer mig. Tänker på hur jag ibland bara önskar att jag var lite mer som alla andra, och lite mindre som mig själv. En som vågar mer, som inte överanalyserar, som inte är så kräsen och alltid kräver saker. Som tar det hela med en klackspark. Som inte får andningssvårigheter av att läsa sms i inkorgen från honom. Som nöjer sig tillslut, som inte ständigt strävar efter något nytt eller någon annan. Alltid någon annan. Som inte ser livet som en stor utmaning eller ett spel och som inte springer tvärs över landet när jag får det jag kämpat för. Rädslan följer mig i varje steg och lever kvar i min skugga, vart jag än går. Och det vet jag, för det har alltid varit så. Ibland önskar jag bara att jag kunde vara lite mer som alla andra och ta en paus från mig sj